Katjas berättelse – Simpukkas fotoutställning

“Själv är bästa dräng, heter ett gammalt ordspråk, med syftning på att det ofta är bra att göra saker själv, om man vill få dem gjorda snabbt och pålitligt. Ordspråket ger en känsla av oberoende, av att vara självgående. Och just nu känns den beskrivningen som en bra bild av min vardag. För ett år sen var ca 1,34 miljoner finländare ensamboende, och jag är en av dem. Singel trivs jag som, men jag hade gärna haft barn, och försökte länge.

I diskussionen om familj, parförhållande och barn glöms de ensamboende ofta bort. Vi tar för givet att det finns en partner och barn i det egna hemmet. För några år sen, då jag nämnde utflykt med familjen, var följdfrågan hur gamla mina barn är, och förvåningen stor då jag inte hade några. För familj betydde för den personen man och barn. De jag syftade på var föräldrar och syskon.

För visst är familjen viktig för mej, och de finns i närheten (en del fysiskt, alla mentalt), men är inte en speciellt aktiv del i vardagen. I min familj finns föräldrar, två systrar och en bror, två sambor och en systerdotter. Att veta att de finns, att jag kan ta kontakt och träffa dem, är en lycka. De är de viktigaste personerna för mej, tillsammans med en del vänner.

Och samtidigt är den egna tiden ibland allra viktigast. Man är alltid sig själv närmast, lyder ett annat ordspråk. Och ur synvinkeln frivillig singel är tid för och med mig själv nåt jag värnar om och behöver.

Att idag genuint kunna säga att jag trivs för mig själv känns skönt. Som singel har jag alltid varit nöjd, men barnlösheten var (och är) en sorg. Vårdförsöken slutade utan barn, trots många inseminationer, IVF med egna celler och försök med donerade celler. Till slut var chanserna ytterst små, och orken slut. Jag behövde stänga den dörren, och se på vad livet är utan barn.

Vården i sig är en bergochdalbana av känslor, men så är också tiden efter, då man behöver landa i att all längtan och alla försök inte gav det barn man så innerligt hoppades på. Att livet nu kommer att fortsätta utan barnet man tänkt sig.

Och nu, nio år efter att vårdförsöken avslutades, känns också den aspekten okej. Visst dyker sorgen upp nu och då, men inte lika kraftigt längre (eller just nu, vem vet).

Jag har ett trivsamt och lugnt hem, en vardag med mycket egentid, ett jobb jag trivs med och en familj som finns där, på sina håll. Och vännerna, som en förlängning av familjen. Det är på många sätt en mycket ljus tillvaro, med diverse starkare ljusglimtar av familj, vänner, meningsfulla sysselsättningar m.m. Och av att trivas med mig själv och det liv jag har. Barnlösheten finns med, men numera oftast rätt neutralt, eller t.o.m. som en frihet.”

Katjan tarina

”Minulle perhe ovat vanhemmat, sisarukset avopuolisoineen ja siskontyttö. Kodissani on vain minä. Lapsitoiveen ja lapsettomuushoitojen jälkeen olen pikkuhiljaa oppinut viihtymään omin päin, ja voin nykyään, 9 vuotta hoitojen loputtua, todeta, että lapsettomuus on yleisesti joko neutraali asia tai jopa eräänlainen vapaus. Sinkkuna olen aina viihtynyt. Arkeni on aika rauhallinen ja valoisa, ja lisänä on paljon valonpilkahduksia perheestä ja ystävistä ja muusta sellaisesta.”

Bilden föreställer Katja. Fotograf Eeva-Maria Brotherus.

Min familj – berättelser om familjer som ofrivilligt är barnlösa – en fotoutställning

Berättelsen ovan är en del av fotoutställningen Min familj – berättelser om familjer som ofrivilligt är barnlösa, producerad av Barnlösas förening Simpukka rf. Utställningen berättar historierna om 18 familjer som lever med ofrivillig barnlöshet.

De fotograferade personerna berättar genom sina bilder och berättelser vilka som ingår i deras familjer, hur deras väg genom barnlösheten har sett ut, hur erfarenheten av barnlöshet har påverkat deras syn på familjen samt hur de önskar att samhället ska förhålla sig till deras familjer.

I Barnlösas förening Simpukka rf digitala fotoutställning medverkar personer som längtar efter barn, personer som har fått barn samt personer som förblivit permanent barnlösa – vars försök att få barn är helt avslutade och som, trots en djup längtan, inte har kunnat få barn på något sätt.

Bland deltagarna finns personer som bor ensamma, med en partner eller tillsammans med ett husdjur. Bland dem som har bildat barnfamilj finns olikkönade par, regnbågsfamiljer och självständiga föräldrar. I barnfamiljerna har barnen kommit till familjen genom ombildade familjer, adoption eller behandlingar med donerade könsceller. Utställningen vidgar också synen på familj genom att lyfta fram familjer som består av nära vänner.

Fotograferna Eeva-Maria Brotherus, Jesse Reponen, Viivi Selin och Heidi Vehviläinen, som själva har erfarenhet av ofrivillig barnlöshet, fotograferade deltagarna runt om i Finland i början av år 2026. Fotograferna deltog i kampanjen som volontärer.

Ta del av fotoutställningen på: https://simpukkary.fi/simpukan-valokuvanayttely

Minun perheeni – tahattomasti lapsettomien perhetarinoita -valokuvanäyttely

Yllä oleva tarina on osa Lapsettomien yhdistys Simpukka ry:n Minun perheeni – tahattomasti lapsettomien perhetarinoita -valokuvanäyttelyä, joka kertoo 18:n tahattomasti lapsettoman perheen tarinan. 

Valokuvatut henkilöt kertovat kuviensa ja tarinoidensa avulla, keitä heidän perheisiinsä kuuluu, millainen lapsettomuuden polku heillä on ollut, miten lapsettomuuskokemus on vaikuttanut heidän perhekäsityksiinsä sekä miten he toivovat yhteiskunnan suhtautuvan heidän perheisiinsä. 

Lapsettomien yhdistys Simpukka ry:n digitaalisessa valokuvanäyttelyssä on mukana lasta toivovia ja lapsen saaneita sekä lopullisesti lapsettomia, joilla lapsen saamisen yrittäminen on täysin ohi eikä syvästä toiveesta huolimatta lasta tullut perheeseen mitään reittiä. 

Mukana on yksin, puolison kanssa ja lemmikin kanssa asuvia henkilöitä. Lapsiperheellistyneistä on mukana nais-miespareja, sateenkaaripareja ja itsellisiä vanhempia. Lapsiperheissä lapset on saatu syliin uusperheellistymisen, adoption tai lahjasoluhoitojen avulla. Näyttely laajentaa perhekäsitystä myös ystävistä muodostuvien perheiden kuvilla. 

Itsekin tahattoman lapsettomuuden kokeneet valokuvaajat Eeva-Maria Brotherus, Jesse Reponen, Viivi Selin ja Heidi Vehviläinen kuvasivat henkilöt alkuvuodesta 2026 eri puolilla Suomea. Valokuvaajat osallistuivat kampanjaan vapaaehtoistyönä.

Tutustu valokuvanäyttelyyn osoitteessa https://simpukkary.fi/simpukan-valokuvanayttely.

Barnlösas förening Simpukka rf

Barnlösas förening Simpukka rf är en gemenskap och expertorganisation för personer som lever med ofrivillig barnlöshet samt för familjer som bildats med hjälp av donerade könsceller. Föreningen arbetar för att stärka dessa gruppers ställning genom information, stöd och samhällspåverkan. Simpukkas mål är att alla som möter ofrivillig barnlöshet i Finland ska få den hjälp och det stöd de behöver.

Stöd Simpukkas arbete genom att bli medlem i föreningen. Läs mer: Medlemskap i Simpukka.

Lapsettomien yhdistys Simpukka ry

Lapsettomien yhdistys Simpukka ry on tahattomasti lapsettomien ja lahjasoluperheiden yhteisö ja asiantuntijaorganisaatio, joka edistää tahattomasti lapsettomien ja lahjasoluperheiden asemaa tiedon, tuen ja vaikuttamisen keinoin. Simpukan tavoitteena on, että Suomessa jokainen tahattoman lapsettomuuden kohtaava saa apua ja tukea. 

Tue Simpukan työtä liittymällä Simpukan jäseneksi. Lue lisää: Simpukan jäsenyys.